let me lose my mind

jag är glad, faktiskt jätte glad. jag har ingen andledning att vara de, men jag är de ändå. de är kul att vara glad. varför vara sur liksom? där fick jag mig allt en funderare.. den kan jag nog klura på när jag snart tar bussen in till löten, eftersom man har en snäll pappa som kör in en med bil,  glad är jag för de, bussen är mysig, den är fin, promenaden från hållplatsen till diös är kort, den är också fin, jag får massa motion, och de är bra. ser ni? men nu måste jag plugga, gud så underbart att lära sig en massa nya saker, som jag kommer ha stor nytta av sen i framtiden. kemi prov in my heart!
känner någon lite ironi över de hela?

vart tog byxorna vägen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0